En märklig historia
Kategori: Allmänt
Jag var hemma hos mina föräldar utan något att läsa och greppade den här, som jag själv hade köpt åt min mor i julklapp något år. Audrey Niffeneggers Själens osaliga längtan. Med tanke på att Niffenegger har skrivit den osannolikt romantiska Timetravellers Wife, var förväntningarna högt ställda.
Bokens handlar om en kyrkogård, en avliden kvinna, hennes forna partner och hennes syskonbarn, som liksom hon själv och hennes syster är tvillingar. När Elspeth avlider i cancer i början av boken testamenterar hon allt hon äger till sina syskonbarn, som flyttar från USA till hennes lägenhet i London. En trappa ned bor Elspeths forna partner Robert och en trappa upp bor en gravt tvångsmässig man som också blir en del i historien. Elspeth själv lever också kvar i lägenheten som en vålnad och när hon börjar kommunicera med både Robert och tvillingarna – särskilt den ena av dem – blir historien så invecklad och komplex att den tar helt omöjliga vägar. Boken är långsam i starten och karaktärerna är inte helt lätta att gilla. Men efterhand lever vi oss in i deras liv och den där mittsektionen i boken, där man har hittat sin egen plats i deras liv och följer i deras fotsteg är verkligen ljuvlig att ta del av. Men sedan är det som att allt som tänks av tvillingarna, får väldigt tokiga konsekvenser. Det blir så tokigt att boken nästan snubblar på sig själv och mot slutet förenklas allt istället och ställs på sitt absurda huvud. Det är som att bokens handling blir en enorm knut men de sista sidorna är en sax som bara klipper upp allt med en axelryckning.
Temat döden känns väldigt relevant för Audrey Niffenegger, och hon visar upp ett helt spektra av tankar kring döden. Kring det eviga, det oåterkalleliga, det oväntade, det planläggande, de efterlevandes raktioner men framförallt hur det känns att vara död. Och det verkar vara ganska tråkigt, om det har några som helst likheter med det liv efter döden som målas upp här.
Boken var absolut fängslande och jag hade svårt att släppa den här och var, men jag kan inte säga att den var någon jackpot. Och jag tror definitivt att man ska gilla att läsa om saker som magi, andar och vålnader – annars kan denna bok nog vara något av en plåga.